Jag kan historien
bakom tavlan där
Kan berätta den,
bara om du vill lyssna
Hon som sitter där,
alldeles stilla
tyst och ensam
Som ler så förnurligt
och trollbinder världen.
Just hon
satt här för länge sedan
Tittade på när han målade.
Blodet förgade tavlan.
Hennes gnista,
den som du ser där i hennes ögon,
hamnade inte där
alldeles av sig själv.
Inte alls
av sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Å, asså den e såååå fin!!!! :'/ :)
du e så sjukt duktig på att skriva dikter!!! =o
Den här dikten är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bäst!! :P
Kramizzar// En 13 åring, som av en slump läste syrrans Kp. <3
Skicka en kommentar